Memories..
Just nu sitter jag och tittar på Ghost Whisperer, första säsongen. Åh jag älskar den!
Igårkväll ringde jag till mamma, och vi pratade länge om vänner som försvunnit på ett eller annat sätt. Och framförallt minnen. Jag saknar ingen av dem på det sättet som man kanske gör med nån man sällan träffar, men det är minnena man saknar, man lever kvar i det förgångna.
Jag hade en vän som jag delade allt med. Verkligen allt! Denne kunde ringa mitt i natten om det var nåt, jag kunde göra likadant. Dess partner kunde också ringa mitt i natten, speciellt om det hade hänt något mellan dem, men då denne inte vågade fråga min vän själv. Men även vissa nätter kunde det komma samtal från dess partner där denne frågade om hur det var med min vän. Denne ville bara se så att allt var bra med min vän, då hade denne fått en känsla av att min vän inte mådde helt okej.
Om min vän bara visste om hur mycket denne var älskad av sin partner. När jag pratade med min väns partner, hoppades jag alltid att jag skulle hitta samma kärlek som dem, där de alltid pratade så vänligt om varann, och visade världen hur mycket de älskade varandra.
Den här vännen och jag har ingen kontakt idag, jag vet inte om det är tråkigt eller bra.. Jag har ju gått vidare från allt som gnager mig och så, men ibland tänker jag tillbaka på hur jävla bra vi hade det.
Det är minnena jag tänker på, mestadels, det är dem jag saknar.. Börjar det spelas Madonna - Hung up tillexempel, så kommer det upp hundratals minnen från vår tid. Likadant med massa andra låtar, det kommer hundratals minnen från varje låt. Tillexempel hur vi festade ihop, shoppade, åkte runt på stan med bilen med musik på högsta volym, hur vi satt på Max i timmar och pratade, skrattade, grät eller hur vi jobbade ihop och drömde och pratade om hur vi skulle starta ett eget café en dag.
Allt blir inte alltid som man tänkt sig..
Idag är jag lyckligt förlovad med min sambo, vi har stora planer för vår framtid efter min examen i Juni nästa år. Ett stort steg, som jag längtar efter. Jag fick den kärleken som min vän och dess partner delade tillsammans. Fast på nåt sätt känner jag mig mer lyckligt lottad, men jag vet inte varför.
Vi pratade länge, jag och mamma om detta, och hon hade samma problem med en av sina bästa vänner.. De skildes åt för att aldrig mer träffas, de har bara minnena kvar.
Jag är nöjd med mitt liv idag, skulle inte ändra på så mycket faktiskt.. Det enda jag funderar på är att när denne personen hör de låtarna som jag får hundratals minnen av, tänker denne nånsin på mig, och saknar denne mig och minnena då? Något jag aldrig kommer få svar på, minnena är en rolig sak... För det är det enda man har kvar, när nånting inte går som planerat.
Igårkväll ringde jag till mamma, och vi pratade länge om vänner som försvunnit på ett eller annat sätt. Och framförallt minnen. Jag saknar ingen av dem på det sättet som man kanske gör med nån man sällan träffar, men det är minnena man saknar, man lever kvar i det förgångna.
Jag hade en vän som jag delade allt med. Verkligen allt! Denne kunde ringa mitt i natten om det var nåt, jag kunde göra likadant. Dess partner kunde också ringa mitt i natten, speciellt om det hade hänt något mellan dem, men då denne inte vågade fråga min vän själv. Men även vissa nätter kunde det komma samtal från dess partner där denne frågade om hur det var med min vän. Denne ville bara se så att allt var bra med min vän, då hade denne fått en känsla av att min vän inte mådde helt okej.
Om min vän bara visste om hur mycket denne var älskad av sin partner. När jag pratade med min väns partner, hoppades jag alltid att jag skulle hitta samma kärlek som dem, där de alltid pratade så vänligt om varann, och visade världen hur mycket de älskade varandra.
Den här vännen och jag har ingen kontakt idag, jag vet inte om det är tråkigt eller bra.. Jag har ju gått vidare från allt som gnager mig och så, men ibland tänker jag tillbaka på hur jävla bra vi hade det.
Det är minnena jag tänker på, mestadels, det är dem jag saknar.. Börjar det spelas Madonna - Hung up tillexempel, så kommer det upp hundratals minnen från vår tid. Likadant med massa andra låtar, det kommer hundratals minnen från varje låt. Tillexempel hur vi festade ihop, shoppade, åkte runt på stan med bilen med musik på högsta volym, hur vi satt på Max i timmar och pratade, skrattade, grät eller hur vi jobbade ihop och drömde och pratade om hur vi skulle starta ett eget café en dag.
Allt blir inte alltid som man tänkt sig..
Idag är jag lyckligt förlovad med min sambo, vi har stora planer för vår framtid efter min examen i Juni nästa år. Ett stort steg, som jag längtar efter. Jag fick den kärleken som min vän och dess partner delade tillsammans. Fast på nåt sätt känner jag mig mer lyckligt lottad, men jag vet inte varför.
Vi pratade länge, jag och mamma om detta, och hon hade samma problem med en av sina bästa vänner.. De skildes åt för att aldrig mer träffas, de har bara minnena kvar.
Jag är nöjd med mitt liv idag, skulle inte ändra på så mycket faktiskt.. Det enda jag funderar på är att när denne personen hör de låtarna som jag får hundratals minnen av, tänker denne nånsin på mig, och saknar denne mig och minnena då? Något jag aldrig kommer få svar på, minnena är en rolig sak... För det är det enda man har kvar, när nånting inte går som planerat.
Kommentarer
Postat av: britta
spännande!! :) vankas det bröllop? :) eller kankse unge :)? hihihi kram
Trackback
