Varför inte bara erkänna?
Satt nyss med sambo och jag hade på facebook kommenterat en av hans kompisars statusar, det stod en fråga; Nån som ska se Barca spela imorn? eller nåt liknande. Jag kommenterade "inte vi".. Sambo kommenterade "inte vi???" Tydligen hade han glömt vår speciella kväll imorgonkväll, och ville se fotbollen.
Okej tänkte jag, då kan jag lika gärna plugga, det är behövligt, så kan han se sin fotboll han är så intresserad av, men neej! Så fort jag nämnde detta ämne så snäser han av mej och säger att han vill vara med mej, och (det känns) som han försöker vända på det hela och säger då; att det inte verkar som jag vill vara med honom imornkväll.. Sen säger han att vi inte har dom kanalerna, men om vi inte planerat vår kväll imorn, hade det då stoppat honom? Det är frågan, han hade nog gått över till nån kompis för att se den eller nåt..
Varför inte bara erkänna att han faktiskt vill se den där fotbollen? Varför är killar så svåra att förstå?
Så i alla fall är det JAG som nu sitter inne i sovrummet, för han sitter i vardagsrummet och kollar på en annan fotbollsmatch och ska bara inte erkänna att han vill se den matchen imorn..
Men nu är det ju tydligen JAG som INTE vill umgås med honom imorn.. Vi har varit tillsammans ett par år, och har ännu aldrig bråkat! Vi har gjort varann ledsna och gjort så vi båda börjat gråta ett antal gånger - och nu åter en gång, men ännu inte bråkat.. När det är såna här saker som händer, undrar jag hela tiden när vårt första bråk kommer inträffa.. Blir det denna gång, eller vad? Tiden får väl utvisa det med..
Men det jag reagerade på mest var att han kom in hit strax efter att jag lagt mej här, och så slängde han bara in några kläder på hans sida av sängen, sen GICK han bara ut ur sovrummet! I vanliga fall hade han lagt sej bredvid mej för att krama mej och prata med mej.. Men nu vände och gick han bara! Det OM NÅT gjorde mej fruktansvärt ledsen! Är det respekt för mej? Så gör man väl inte?
En kväll i tårar, oj vad jag ser fram emot det alltså! Avslutar dagen med detta inlägget..
Godnatt!
Okej tänkte jag, då kan jag lika gärna plugga, det är behövligt, så kan han se sin fotboll han är så intresserad av, men neej! Så fort jag nämnde detta ämne så snäser han av mej och säger att han vill vara med mej, och (det känns) som han försöker vända på det hela och säger då; att det inte verkar som jag vill vara med honom imornkväll.. Sen säger han att vi inte har dom kanalerna, men om vi inte planerat vår kväll imorn, hade det då stoppat honom? Det är frågan, han hade nog gått över till nån kompis för att se den eller nåt..
Varför inte bara erkänna att han faktiskt vill se den där fotbollen? Varför är killar så svåra att förstå?
Så i alla fall är det JAG som nu sitter inne i sovrummet, för han sitter i vardagsrummet och kollar på en annan fotbollsmatch och ska bara inte erkänna att han vill se den matchen imorn..
Men nu är det ju tydligen JAG som INTE vill umgås med honom imorn.. Vi har varit tillsammans ett par år, och har ännu aldrig bråkat! Vi har gjort varann ledsna och gjort så vi båda börjat gråta ett antal gånger - och nu åter en gång, men ännu inte bråkat.. När det är såna här saker som händer, undrar jag hela tiden när vårt första bråk kommer inträffa.. Blir det denna gång, eller vad? Tiden får väl utvisa det med..
Men det jag reagerade på mest var att han kom in hit strax efter att jag lagt mej här, och så slängde han bara in några kläder på hans sida av sängen, sen GICK han bara ut ur sovrummet! I vanliga fall hade han lagt sej bredvid mej för att krama mej och prata med mej.. Men nu vände och gick han bara! Det OM NÅT gjorde mej fruktansvärt ledsen! Är det respekt för mej? Så gör man väl inte?
En kväll i tårar, oj vad jag ser fram emot det alltså! Avslutar dagen med detta inlägget..
Godnatt!
Kommentarer
Trackback
